basenbloggar

Jag har sett allt på internet.

En resa genom livet (FÖDELSEDAGSINLÄGG)

Publicerad 2013-10-17 22:44:00 i Allmänt, Allvarligt talat, Best of, Motivera dig,

För nitton år sedan så tryckte min göteborska mor ur sig en blodig skrikande klump. En födsel är knappast en vacker bild för utomstående. Även om jag inte var född på en rosbädd så är jag ändå relativt nöjd över min prestation. Jag hade först vunnit sperma-racet och sedan lyckats överleva 9 månader i en hormonstinn kvinna.

Som ung så var jag ofta lärarnas favoritgosse. Även om jag ofta fick beröm för insiktsfulla kommentarer och klyftiga inlägg så var jag otroligt korkad. Medan de andra barnen lekte så satte jag och ifrågasatte lekandets funktion. "Varför ska man leka egentligen? Vad vinner man av det egentligen?". Korkat och dysfunktionellt. Trots tvivelaktiga lill-gamla kommentarer så var jag aldrig retad. Jag har aldrig aktivt försökt ställa mig på folk med mina särintressen. Det var nog tur.

 
I sexan så bestod min garderob av fyra stycken vita pikétröjor och två svarta. Stilikon: Dexters Labratorium. På denna bild så fick jag ett infall att testa på Mona Lisas leende. Grundläggande mimik var ännu inte inlärd.
 
 
Min högstadietid var lite komplicerad. Medan de andra hade fullt upp med att vara fnittriga och utforska varandra så hade jag hade fullt upp med viktigare saker. Som att lyssna på hiphop, lära mig cripwalk och spara ut till dreadlocks. Jag heter Karl-Johan i mellannamn och det är konstigt att ingen kom på det fyndiga i att kalla mig Svampen. Istället så kallades jag Piloten, Eriksson eller Spiderman. Fråga inte. På bilden ser ni min luddiga tolkning av hiphop modet. Lindexkläderna som mamma köpt satt fint på kroppen.
 
 
 
I åttan började livet forma sig. Chatroulette på nätterna. Skön busig kille om dagarna. Ingen koll på tjejer men jag hade precis börjat experimentera med grundläggande rapport som jag läst om i Henrik Fexeus "Konsten att läsa tankar". Lite roligare, lite mindre socialt förvirrad och definitivt en kille som kunde fem grundläggande cripwalk-steg.

När musikläraren frågade oss vad vi lyssnade på för musik så svarade jag "Underground RNB". Han tittade förvirrat på mig och ville att jag skulle förklara genren. Hur skulle jag förklara storheten i den enda underground RnB låten jag kunde? TAJ - Hero. En dag skulle jag också dansa som Shihanus. Världens bästa dansare.
 


Nu kanske jag målat in mig i ett hörn genom att artikulera och fetstilsmarkera hur konstig jag upplevde min uppväxt. Men jag tror det är viktigt. Speciellt för de som sitter och spenderar sina dagar med att vara allmänt nojjiga över allt de inte klarar av. Hörrni. Skärp er. Det blir bättre. Högstadietiden är en enda lång utvecklingstörning.

Ett liv är kanske inte vackert att kolla på för utomstående. Men se på mig! Jag är ändå nöjd över min prestation. Jag har överlevt hundra år med hormonstinna tonåringar, varit allmänt förvirrad och korkad men ändå lyckats bli en helt okej individ.


Ha det gött
Sebastian Eriksson - 19årig loverboy och bloggare.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela