basenbloggar

Jag har sett allt på internet.

Tillbaka på skolgården

Publicerad 2014-03-19 23:49:25 i Allmänt, Allvarligt talat, texter,

Ni vet känslan när man besöker sin gamla skolgård? När man upptäcker att buskarna man sprang runt som liten var mycket större och betydelsefullare förr?

Jag är hemma i Lycksele nu. Det känns precis så. Som en miniatyrstad jag en gång sprang runt i. Dockhus. Intriger. Det har bara gått tre månader sen jag flyttade. Alla hus står kvar men ändå är inget sig likt. 

Sakta suddas staden ut. Det luktar annorlunda hemma. Avstånden mellan husen har blivit kortare och ansiktsdragen på människorna som går förbi har blivit mindre tydliga. Det som en gång var en stor skolgård är nu bara ett par minnesbilder av gungor och staket.

Det är så här det är och så här det kommer att förbli. Det finns inget annat att göra än att konstatera att saker förändras, och jag med dem.

En resa genom livet (FÖDELSEDAGSINLÄGG)

Publicerad 2013-10-17 22:44:00 i Allmänt, Allvarligt talat, Best of, Motivera dig,

För nitton år sedan så tryckte min göteborska mor ur sig en blodig skrikande klump. En födsel är knappast en vacker bild för utomstående. Även om jag inte var född på en rosbädd så är jag ändå relativt nöjd över min prestation. Jag hade först vunnit sperma-racet och sedan lyckats överleva 9 månader i en hormonstinn kvinna.

Som ung så var jag ofta lärarnas favoritgosse. Även om jag ofta fick beröm för insiktsfulla kommentarer och klyftiga inlägg så var jag otroligt korkad. Medan de andra barnen lekte så satte jag och ifrågasatte lekandets funktion. "Varför ska man leka egentligen? Vad vinner man av det egentligen?". Korkat och dysfunktionellt. Trots tvivelaktiga lill-gamla kommentarer så var jag aldrig retad. Jag har aldrig aktivt försökt ställa mig på folk med mina särintressen. Det var nog tur.

 
I sexan så bestod min garderob av fyra stycken vita pikétröjor och två svarta. Stilikon: Dexters Labratorium. På denna bild så fick jag ett infall att testa på Mona Lisas leende. Grundläggande mimik var ännu inte inlärd.
 
 
Min högstadietid var lite komplicerad. Medan de andra hade fullt upp med att vara fnittriga och utforska varandra så hade jag hade fullt upp med viktigare saker. Som att lyssna på hiphop, lära mig cripwalk och spara ut till dreadlocks. Jag heter Karl-Johan i mellannamn och det är konstigt att ingen kom på det fyndiga i att kalla mig Svampen. Istället så kallades jag Piloten, Eriksson eller Spiderman. Fråga inte. På bilden ser ni min luddiga tolkning av hiphop modet. Lindexkläderna som mamma köpt satt fint på kroppen.
 
 
 
I åttan började livet forma sig. Chatroulette på nätterna. Skön busig kille om dagarna. Ingen koll på tjejer men jag hade precis börjat experimentera med grundläggande rapport som jag läst om i Henrik Fexeus "Konsten att läsa tankar". Lite roligare, lite mindre socialt förvirrad och definitivt en kille som kunde fem grundläggande cripwalk-steg.

När musikläraren frågade oss vad vi lyssnade på för musik så svarade jag "Underground RNB". Han tittade förvirrat på mig och ville att jag skulle förklara genren. Hur skulle jag förklara storheten i den enda underground RnB låten jag kunde? TAJ - Hero. En dag skulle jag också dansa som Shihanus. Världens bästa dansare.
 


Nu kanske jag målat in mig i ett hörn genom att artikulera och fetstilsmarkera hur konstig jag upplevde min uppväxt. Men jag tror det är viktigt. Speciellt för de som sitter och spenderar sina dagar med att vara allmänt nojjiga över allt de inte klarar av. Hörrni. Skärp er. Det blir bättre. Högstadietiden är en enda lång utvecklingstörning.

Ett liv är kanske inte vackert att kolla på för utomstående. Men se på mig! Jag är ändå nöjd över min prestation. Jag har överlevt hundra år med hormonstinna tonåringar, varit allmänt förvirrad och korkad men ändå lyckats bli en helt okej individ.


Ha det gött
Sebastian Eriksson - 19årig loverboy och bloggare.

Förvalta din intelligens

Publicerad 2013-10-16 01:24:25 i Allmänt, Allvarligt talat,

Om du tycker att du är smartare än genomsnittet och att du presterar dåligt i skolan bara för att du är lat. Skärp dig. Du lurar bara dig själv. "Äsch jag fick dåligt men jag pluggade inte. Om jag skulle anstränga mig skulle jag få MVG".

Det kanske är sant men det är lättare att gömma sig bakom lathet än att misslyckas med en uppgift. Tänk om du hade pluggat allt du hade och ändå misslyckats? Det är klart det är läskigt. Men om du vill utveckla din abstrakta tankeförmåga så måste du försöka och försöka. Hjärnan är en muskel och intelligens utan ambition är ingenting.
 
Bara du kan förvalta din intelligens. Använd den. Utveckla den. Ta över världen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela