basenbloggar

Jag har sett allt på internet.

Höstens faser (kvinnokläder, kontaminationsprocesser och pantplockning)

Publicerad 2014-12-01 12:29:00 i Allmänt,

Har ni någon gång haft att göra med barn? Det har jag. Men har ni någonsin haft att göra med vuxna samtal om barn? Ni vet, när man sitter och sörplar kaffe och instämmer när någon säger "Ja, min son är verkligen i en mammafas just nu." , eller "Ja. så är det ju det här med kan-själv. Nu är det dags för den delen ja.."
 
Vuxna människor älskar att tala om sina barn som om dom är något sorts sjukdomsförlopp. Och nog är det intressant att se sina barns stadier och faser, men att enbart se deras faser är att blunda för ena ögat. Jag tror nämligen att vuxna människor också genomgår faser, men att dessa är dåligt kartlagda att de inte finns namn för dom. 
 
Men det tänker jag att vi ska råda bot på. Jag tänker dra mitt strå till stacken. Här är de faser jag gått igenom under hösten. Om du är som jag kan du se detta som oundvikliga utvecklingspsykologiska stadier som du kommer gå igenom, vare sig du vill eller inte.
 
1. Kvinnofasen. Under början av hösten levde jag mig in i mitt förhållande att jag blev ett med min flickvän. Resultat: Tillfällig könsidentitetskris

 
 
 
2. Matlådefasen. När jag under terminens första veckor tröttnade på kvarg och ris beslöt jag mig för att göra ordentlig mat. Har ni någonsin lagat mat? Visst är det tråkigt att vara måttfull och laga 4 portioner i taget? Det tyckte jag i alla fall, så i September jag beslöt mig för att koka 12 portioner i taget. Resultat: 36 stycken matlådor. Kvar i frysen (december): 19 st.
 
 
3. Uteliggarfasen. En sak som tyvärr är konsekvensen av att laga mat är att man måste köpa ingredienser. När jag spenderat en månads CSN på att köpa stapelvaror behövde jag pengar. Lösningen: Jag blev en pantsamlare! Pant-promenader blev min hösthobby.
 
Resultat: Burköls-swagger, 1022 kr insamlat (under oktober månad) och konstanta dagdrömmar om att lämna akademin för ett liv på vischan som pantsamlare.
 
 

Om nu alla sammarbetar kan vi tillsammans kartlägga det märkliga fenomenet att växa upp. Då kan vi alla ha våra liv tryggt utstakade utan vare sig överraskningar och skavanker. Bra va?
 
Fram till att ni delat med er av era djupaste hemligheter på internet så hoppas jag att ni tar hand om er, och chockeras nu inte om ni helt plötsligt känner ett behov av ett könsbyte. För det kommer gå över, det är bara en fas.

Sebastian

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela