basenbloggar

Jag har sett allt på internet.

Goodreads #5 - Notes of a dirty old man

Publicerad 2017-04-13 23:29:00 i goodreads,

 
 
Yea sure. Bukowski is great. Sometimes Ithink Bukowski would be my generations' equivalent to Hemingway. (assuming that men in their thirties and forties used to be baffled by Hemingway when they were in the age of 17-23)

I read this book in a dirty student pub with noisy Germans and bloated fraternity people as background noise. When people saw what book I read they gave me drunken thumbs up and praised Bukowski's wit and talent. Some parts of me thought that they were slow or that this book had introduced these people to reading because Bukowski gets boring really quickly. His style is essentially him repeating attempts to be vulgar and provocative. A strategy that neither is creative nor interesting. If you want to be shocked, please visit google and search for 2girlsonecup.

Anyway, I give this book a solid 4/5. It is fun, interesting and an easy read. The chapters are neatly put together and reading a Bukowski is a must.
 
 
 

Goodreads #4 - En löjlig människas dröm

Publicerad 2017-04-11 23:23:00 i goodreads,

 
 
 
 
Jag började min morgon med att äta havregryn med mjölk och mentalt bråka med min före detta chef. För att lugna mig från min mentala pingismatch (som jag f.ö vann) tog jag mig an en novell ur bokhyllan. Ett snedsteg, då novellen var dyster och verkade handla om en rysk avstängd man som ville skjuta skallen av sig.

Överlag är den imponerande skriven. Fyodor använder sig av stilgrepp jag aldrig tidigare sett i litteratur. Bland annat använder han sig av vad vi retoriker så fint kallar epifor, upprepandet av ett ord i slutet av en fras. 

"Jag är en löjlig människa. De kallar mig numera en dåre. Det hade varit att betrakta som en befordran om det inte varit så att jag i deras ögon förblivit lika löjlig som jag alltid varit. [...] Tidigare plågades jag av att jag framstod som löjlig. Eller rättare sagt, att jag var löjlig."

Det jag däremot ställer mig emot med novellen är... mig själv. Hur kan jag ha varit totalt absorberad av mörker? För att svara på frågan vänder jag mig till er, ärade Goodreadsrecensenter. Var ligger egentligen det spännande med böcker som handlar om egocentriska människor som mår psykiskt dåligt? Vad är kittlande med att läsa om avtrubbade människor som vänder sig från sociala sammanhang för att fundera över döden? Är det Dostoyevskys karaktärer som svenska dramatiker (som f.ö knappt överlever på statlig subvention) inspireras av när de poserar på bilder med rynkad panna och handen i ansiktet? Vore det inte mer fascinerande att istället läsa om ett soligt par från Storuman som finner lyckan i en halvrutten plankstek på en restaurang i Magaluf? 

Det jag vill komma till är att hur grandios än litteraturen må vara så blir den inte mer intressant bara för att den innehåller genomarbetat filosofiskt mörker. Min dom blir att mänskligheten och litteraturen behöver mer plankstek. 

Tack för mig, nu ska jag slutföra novellen.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela